Dokumentär!
Såg den där dokumentären igår om kvinnor som väljer att föda barn hemma?! Har ingen förståelse alls för det. Tänk om något skulle hända...kan man leva med sig själv då? Eller tar skuldkänslorna över för resten av livet. Jag som var så orolig att något skulle gå fel trots all hjälp som fanns att få på förlossningen. Drömde mardrömmar om det långt innan. Varför utmana ödet...ok om dom haft en barnmorska hemma men icke. Att få barn är ju det största i livet. Skulle aldrig medvetet utsätta mig och barnet för onödig fara.
Jag är nog ganska orolig av mig som person...tyvärr. Nu när man fått barn märks den där oron tio ggr mer. En av nackdelarna med att få barn, att man får en ryggsäck med oro på köpet. Började som sagt så fort jag fick veta att jag var med barn. Tog bort mycket av lyckan över att faktiskt ha ett litet liv där inne som växer för varje dag. Oroade mig för allt. Oroar mig nu också...för allt. Men det är väl så att vara mamma. Har hört att det aldrig går över :) Men man kanske lugnar ner sig lite med tiden...eller?
Jag är nog ganska orolig av mig som person...tyvärr. Nu när man fått barn märks den där oron tio ggr mer. En av nackdelarna med att få barn, att man får en ryggsäck med oro på köpet. Började som sagt så fort jag fick veta att jag var med barn. Tog bort mycket av lyckan över att faktiskt ha ett litet liv där inne som växer för varje dag. Oroade mig för allt. Oroar mig nu också...för allt. Men det är väl så att vara mamma. Har hört att det aldrig går över :) Men man kanske lugnar ner sig lite med tiden...eller?
Kommentarer
Postat av: Lena
hmmmm....låter lite som mig...är vi måntro släkt
:-))..jag var orolig i början men sen går det ett tag att man är lite lugnare, men sen kommer denna härliga tonåren när dom lägger huvudet på hatthyllan och går ut....men jag hoppas att det kommer en dag och dom tar med sig huvudet.. :-/ men man kanske har varit lite så själv också.....
Postat av: rosi
hållr med dig fullständigt.....fan jag oroar mig jämnt....vet du igår ramlade w ur vagen...hur tror jag mådde sen...men d gick bra han vart bara rädd...nu är d sele i vagen och sängen hans är sänkt.ska ni på sången imån?? d ska vi...vi syns där ...du behöver inte möta oss utifall vi blir sena....kram,
Trackback
